När jag vaknade av att regnet vräkte ner och det var helt igenmulet, grått och kallt i morse, ringde jag de som arrangerar turridningen med islandshästar. Vi hade nämligen ombokat vår turridning till ikväll.

“Inte kör ni väl som vanligt när det är sånt här väder?” försökte jag men mannen i luren tyckte inte att regnet var någon anledning att avboka turen.

“Vi kör som vanligt”, berättade han. “Här ute regnar det aldrig som inne i stan”.

Vi skulle inte rida förrän sex på kvällen. Kanske det hade klarnat upp tills dess, hoppades jag och förberedde istället inför att handläggaren till den nya lilltjejen skulle komma hit på förmiddagen för det slutliga samtalet.

Det samtalet tog fyra timmar och det är bra att utredningen är så noggrann men ofta kommer man in på andra samtalsämnen och snart var vi inne på matsnack. Vi kom in på korv och makaroner, något som tjejerna gärna äter och som jag gärna lagar. Snabbt och smidigt när man t ex har bråttom eller annat att göra som är roligare än att stå och laga mat i timmar. Handläggaren berättade att det var något som hennes familj aldrig skulle tänka sig äta och K höll med henne om att det måste vara den tråkigaste av tråkiga maträtter.

När hon gått var vi tvungna att äta något snabbt före ridturen.

Det blev korv och makaroner…

Det regnade när vi åkte iväg men turridningsarrangören hade haft rätt när han sagt att det inte regnade just där. Inte till en början i alla fall.

Vi blev tilldelade våra hästar, red ut på en tvåtimmarstur på ängar, i skog, på små stigar längs vatten och i snår. Vi töltade mest, tog någon galopp och återvände fullkomligt genomblöta till stallet. Halva turen vräkte regnet nämligen ner.

Det var en sån där kväll när man verkligen uppskattade att komma hem till ett varmt hem och sätta på sig torra kläder för att sedan krypa ner under en pläd.

Och det var alldeles för sent att laga någon mat. Det blev färdigmat; hamburgare och kebab.

Korv och makaroner på dagen och färdigmat till kvällsmat…

Undrar vad handläggaren hade sagt om vår matkultur den här dagen. 🙂