Jag har faktiskt tittat på fotboll ikväll. Det hör till ovanligheterna men lilltjejen har börjat spela och blivit intresserad av fotboll. Så klart måste hon se EM-matcherna.

Där satt vi i soffan, förväntansfulla, lilltjejen och jag men det blev aldrig riktigt spännande. Ryssland verkade ha övertaget från början till slut och Sverige gjorde många försök, märkte jag. Försök att passa rätt, försök att göra mål, försök att hålla bollen, försök att ta bollen… Ja, de försökte mycket medan ryssarna gick till verket.

Lilltjejen var uppmärksam på alla misstag: “Meh… hallå…vad gör han?”, “Meh… hallå…vad klantigt!”, “Meh… hallå… han fällde honom ju”, “Meh… hallå…det där var ju hands”.

Synd att det gick så illa. Verkligen…

Jag tänkte på Lena på barnhemmet i Moskva under matchen. Om hon också såg, om barnen får se matcherna. I så fall unnar jag dem glädjen över segern. De behöver den glädjen mer än vi. Faktiskt.

Och så håller jag förstås på Ryssland i fortsättningen också, för Lena och hennes barnhemskompisars skull. Och lite för mina ryska kusiner och ryska släktingars skull.

Nu ska jag se alla Rysslands matcher i EM.