Det har varit en hektisk tid några dagar, ja, till och med veckor. När det idag plötsligt blev lugnt, kom en enorm trötthet över mig. Lilltjejen var i sin hemstad, dottern var inte hemma, K höll på med lite renovering och jag satte mig ner i soffan. Jag ville inte lägga mig ner för att sova en stund, däremot bara sitta och sluta ögonen. Vila. Några minuter, bara.

Jag somnade förstås sittande. Det var sååå skönt att somna in men jag väcktes av att mitt huvud drogs bakåt varje gång jag föll i sömn. Jag böjde huvudet framåt igen, somnade om och vaknade genast av att huvudet “kastades” bakåt. Om och om igen.

När K någon gång somnar framför tv:n i soffan, sover han med huvudet framböjt. Lite diskret, så där. Varför i hela friden kastas mitt huvud bakåt med ansiktet upp mot taket? Det är inte ett dugg skönt och helt omöjligt att sova på det sättet.

K hade en teori om att han hade mer i huvudet och därmed mer tyngd i det… Hmpf…

Nu låter det som att vi ofta somnar sittande i soffan men så är inte alls fallet.

Det här blev ju ett väldigt onödigt inlägg, egentligen… smiley