… idag också. Några eftersläntare kommer och grattar K men sedan blir det lugnt, vad jag vet. Vi kommer att göra en fyratimmars djupintervju beträffande den nya lilltjejen och jag tror det blir veckan som kommer. Vi har gjort sådana förr så jag vet vad det innebär; vi får berätta allt, precis allt, om våra liv, ända från barndomen. Det är bra att handläggarna har full koll på vilka vi är, trots att vi redan är familjehem.

Strax innan gästerna kom igår, blev yffen ordentligt dålig. Och jag blev ordentligt orolig. Han kräktes vatten, for runt med böjd rygg och svansen mellan benen, kunde inte komma till ro, andades häftigt och magen var hård och spänd. Jag ringde Strömsholm som just hade stängt sin växel, bestämde mig för att vänta några minuter innan jag ringde jouren och det var tur. Yffen blev bättre och snart var han precis som vanligt igen. Han rapade några gånger (i alla fall lät det som rapar) och det verkade som om något släppte.

Vad det var, vet jag inte. Kanske magknip, men något sådant har han aldrig haft tidigare.

Vi får hoppas att det aldrig kommer igen.