Yffen har varit på återbesök hos veterinär idag. Han darrade som ett asplöv när han blev uppburen på bordet inför undersökningen. Jag fick förstås frågan om han haft tratt på sig, vilket han inte haft. (Jag kunde bara inte fortsätta plåga honom med den). Veterinären frågade om han inte slickat sig och faktiskt har han inte det. Vi har varit på honom så fort han har försökt. Yffen förstår ett “nej”. Och lyder.

Veterinären såg lite skeptisk ut men märkte sedan att såret läkt ihop väldigt fint. Det var väl det jag visste, att han inte varit på såret och naggat och slickat. Vi har ju en otroligt intelligent hund… Fattas bara annat. 🙂

Inga fler ingrepp behövdes och yffen gjorde en rivstart mot utgången när jag släppte ner honom. På Djurkliniken vill han inte vara längre än nödvändigt.

D-day börjar landa och tjejen är nöjd med henne igen. Hon blir kvar i Skåne och vi drar en lättnadens suck…

Tillvaron har med ens blivit lite lättare igen.