Varje semmeldag tänker jag på en händelse som inträffade för flera år sedan. I och för sig var jag själv inte med när det hände men jag ser allt framför mig så tydligt.

En av K:s brors anställda på hans verkstad hade ganska stor mage på den tiden och när K gjorde ett besök på verkstaden låg just “den anställda med magen” under en bil och mekade. Det var bara magen och benen som syntes och K skulle vara lite skämtsam och satte sin fot på magen:

“Vad är det för semla som ligger här då?”

Ni förstår resten, va? Det var alltså inte den anställda som K kände som låg där. Det var en helt nyanställd. Och K hade blivit så ställd att han inte kom sig för att säga något om misstaget. Han gick bara vidare in till sin bror och låtsades som om inget hade hänt…

Sånt kan semlor påminna en om… 🙂