Det har varit tungt här några dagar. När jag ser vad jag skrivit i inlägget nedan, kan man tro att det har något med det att göra men så är inte fallet. Annat har tagit all energi och jag är så glad att kattungarna finns och livar upp. Att sitta med dem får mig att glömma både tid och rum.

Det blev inte bättre av att jag idag fick ge mig iväg akut till tandläkaren igen. Samma tand som gick sönder efter en käksmäll från D-day, gick mer sönder den här gången. Det visade sig att rötterna också hade brustit. Bedövning och sedan fick tandläkaren gräva fram rötterna. Kvar blev ingenting.

Å hjälp, jag har blivit tandlös!

Jag kan komma ihåg känslan när man som barn tappat en tand. Ett tomt hål där inne i munnen som man hela tiden stoppade tungan i. Precis på samma sätt är det nu. En tröst är att det är en tand långt bak. Tomrummet syns inte (om jag inte gapar).

Men nu vet ni. smiley