… hur det är att ha en löpande katthona. Jag hade en för 20 år sedan men det har jag tydligen förträngt.

Hanen är bokad, tid på Djurkliniken för alla tester är inbokade, eventuellt blir det ett avelsgodkännande nästa helg. Sedan chipmärkning.

Allt vi väntade på för några dagar sedan var att Tasha skulle löpa. Vi misstänkte att hon gjort det en gång när hon var extra kärvänlig och aningen rymningsbenägen. Men vi bedrog oss.

Nu löper hon. Med besked.

Det är ett ihållande ljud av AAAAAOOOOUUUUU. Hela tiden. Dygnet runt. Hon kryper, ålar och har bestämt att det är jag som ska få höra hennes stämma på nära håll eftersom det är i mina hasor hon hänger.

Jag har två kuddar. De trycker jag mot varje öra om nätterna men hon lyckas tränga sig emellan och jag får höra AAAAAOOOOUUUUU:et på riktigt nära håll. Och säger jag ett enda ord blir det tredubbla, ännu ljudligare AAAAAOOOOUUUU.

I natt gick det så långt att jag fick fula tankar om att gå och hämta herr grannkatt Bosse… vilket ju skulle ha uppskattats av båda katterna. Och av mig. Just då.

Bara några dagar kvar… Väl?

Blog Image