Blog Image

Monica m yffen

Kvällen

Jobb Posted on %PM, August 31 2007 22:32:45

Det värmer i hjärtat när en jobbarkompis berättar att en “kund” har frågat efter mig och har som önskemål att jag skulle göra ett besök ikväll. Jag var väldigt välkommen när jag kom dit och hade förhoppningar om att kvällen skulle fortsätta i den andan.

Men inte blev det så. Vid näst sista besöket gjorde jag en förmodad missbedömning. Inget katastrofalt förutom att jag kanske störde en anhörigs fredagsmiddag med gäster och allt… Ändå anser jag att det är bättre att ta det säkra före det osäkra och jag vet med säkerhet inte om det var feltolkat från min sida. Det visar sig så småningom. Trots det hade jag en känsla av misslyckande när jag åkte hem från jobbet.

På väg hem passerade jag ett hus med avspärrningar, tre polisbilar, massor av poliser, grannar och annat folk som trängdes vid grindhålet. Om en trädgård är avspärrad med de där blåvita “polisbanden” måste det väl innebära ett allvarligare brott? Jag tittar då och då in på vlt.se för att se om sidan uppdaterats men inget har rapporterats om händelsen än. Det är klart att man blir nyfiken!

Hemma mötte en löpande Tasha mig genom att rulla fram och tillbaks på golvet och fullkomligt vråla ut osammanhängande ljud. Yffen hämtade sin kanin (mjukisdjur, här leks inte med levande kaniner:)) men släppte den lika snabbt när vi ställde fram de köpta hamburgertallrikarna i frigolitlådor på matbordet. Ikväll hann ingen riktig mat lagas eftersom de andra i familjen ägnade Ior flera timmars uppmärksamhet i stallet och ridhuset.

Ridningen hade gått bra, Iors muskelskada verkar läka ut. Jag får se mycket av honom de närmaste dagarna eftersom en ledig helg väntar.

Uppdaterat: Avspärrningarna berodde på detta. Rykten florerar idag hej vilt och om det är som dessa rykten säger, börjar det här lilla samhället likna Midsomer och vi behöver hit en kommissarie Barnaby. Det är i så fall fem som har bragts om livet.



Jag har helt enkelt glömt…

Katter Posted on %AM, August 31 2007 09:27:42

… hur det är att ha en löpande katthona. Jag hade en för 20 år sedan men det har jag tydligen förträngt.

Hanen är bokad, tid på Djurkliniken för alla tester är inbokade, eventuellt blir det ett avelsgodkännande nästa helg. Sedan chipmärkning.

Allt vi väntade på för några dagar sedan var att Tasha skulle löpa. Vi misstänkte att hon gjort det en gång när hon var extra kärvänlig och aningen rymningsbenägen. Men vi bedrog oss.

Nu löper hon. Med besked.

Det är ett ihållande ljud av AAAAAOOOOUUUUU. Hela tiden. Dygnet runt. Hon kryper, ålar och har bestämt att det är jag som ska få höra hennes stämma på nära håll eftersom det är i mina hasor hon hänger.

Jag har två kuddar. De trycker jag mot varje öra om nätterna men hon lyckas tränga sig emellan och jag får höra AAAAAOOOOUUUUU:et på riktigt nära håll. Och säger jag ett enda ord blir det tredubbla, ännu ljudligare AAAAAOOOOUUUU.

I natt gick det så långt att jag fick fula tankar om att gå och hämta herr grannkatt Bosse… vilket ju skulle ha uppskattats av båda katterna. Och av mig. Just då.

Bara några dagar kvar… Väl?

Blog Image