…tror jag att man ska stanna hemma från jobbet, bara dra något gammalt över sig och sova bort tiden.
Jag skulle besöka äldre i samma område och hus ikväll. När jag skulle in till den sista mannen i huset, märkte jag att jag aldrig tagit med hans nyckel. Eftersom han har svårt att gå, tog det egentligen emot att ringa på hans dörr men jag gjorde så ändå. Väntade länge… Ingen öppnade.
Jag sprang ner för trapporna för att ta tjänstebilen tillbaka till kontoret där hans nyckel fanns. Precis när jag skulle ut ur trappuppgången hörde jag hur dörren öppnades däruppe men jag hann inte upp förrän den stängdes igen.
Ner för trapporna, ut till bilen, i ilfart mot kontoret när jag kom på: Jag hade ingen nyckel till kontoret. Ringde en jobbarkompis, körde hem till henne, hämtade hennes nyckel till kontoret, körde tillbaks till kontoret, hämtade mannens nyckel, körde tillbaks till huset, sprang uppför trapporna och fram till hans dörr.
Och upptäckte… att han hade ställt upp dörren.
“Jag förstod att det var du som ringde på tidigare, så jag lät dörren vara öppen”, förklarade han medan jag torkade svetten ur pannan och försökte att inte flåsa av ansträngningen.
Vid det sista besöket försökte jag hålla en arg och frustrerad hund med munkorg stilla när den fick ögondroppar. (Det är inte bara människor som måste skötas om). Det gick inte bra. Den for runt i mitt knä, ryckte fram och tillbaks så fort dropparna skulle i och snart var hela pälsen full av droppar. Men inget hade kommit i ögonen.
Och nu… när jag kom hem märkte jag att jag fått med mig jobbtelefonen hem. Jag jobbar igen imorgon bitti så det är en baggis. Egentligen.
Londongirl: Det gick bättre i helgen. Hoppas att du också hade en bra helg!
Bloggblad: Jag kommer att minnas. I alla fall ska jag vara noga med att ta med alla nycklar i fortsättningen. 🙂
Mossfolk: Det är lärorikt också, att inte slarva med just nycklarna. 🙂
Gunnel: Ni såg så tama ut, så… 🙂
Jag sa ju att du skulle vara rädd för alla vilddjur :O)
Jag sa ju att du skulle vara rädd för alla vilddjur :O)
Det är så vissa dagar måste vara för att man ska uppskatta de bra dagarna… Fast ibland känns det som om man borde stannat i sängen 🙂
Får väl sorteras under kategorin: Dagar jag minns… 🙂
Ja, tänk vad det kan trassla ihop sig ibland för en! När man tänker tillbaka på såna där dagar så kan man bara skaka på huvudet och hoppas att det blir bättre nästa dag istället.
Ha en fin fortsättning på helgen!
Det var inne i samhället och de enda jag såg på vägen var dig, Tage, Evelina och hundarna. Det var inte mycket vilt alls, bara fint folk och fina hundar. 🙂
Ojoj…känner hur jag själv går upp i varv när jag läser det här. Usch vad stressad du måste ha blivit.
Du måste lova att ta det lugnt efter vägarna….mycket vilt är det som är ute och rör på sig.