Har man dåligt lokalsinne kan det vara bra att bli vägledd och köra bilen själv när man ska ta sig ut på okända vägar, till platser man inte känner till.

Det gjorde inte jag när jag skulle bli guidad på jobbet. Jag satt bredvid som passagerare, vi pratade om allt möjligt och även om jag trodde att jag var koncentrerad och hade koll på vart vi åkte, så var det helt fel.

När jag sedan skulle köra rundan på egen hand började det bra ute på stora landsvägen. Jag tog sedan av där det var skyltat åt det stora område jag skulle till.

Kom snart till en kyrka. Jag mindes inte att vi hade passerat en kyrka men det var förmodligen rätt. Säkert hade jag missat den p g a allt vårt prat.

Vänster igen och rakt på. Hade vi verkligen kört på en liten smal grusväg? Det var en hel del jag inte hade lagt märke till.

Och så plötsligt. En travbana på höger sida, hästar i hagar och vägen gick inte längre än fram till en stor gård. Där hade vi definitivt inte varit tidigare.

Jag vände bilen, blev lite förvirrad. Det var ju vänster och rakt på direkt efter landsvägen. Eller…?

Jag körde ut på den lite större vägen igen och förväntade mig ytterligare en väg åt vänster till som jag skulle ta in på. Någon sådan fanns inte. Istället kom jag ut på stora landsvägen igen.

Jag prövade nästa väg till vänster från landsvägen. Visserligen var det skyltat med något helt annat men snart förstod jag att jag kommit rätt. En vägskylt längre fram kom jag ihåg. Jodå, här hade vi kört den gången. Och så postlådorna… Där skulle jag svänga vänster igen. Nu hade jag allt under kontroll.

Sedan höger, upp på en liten grusväg och jag skulle vara framme.

Trodde jag.

Den lilla grusvägen var en liten återvändsgata.

Jag vände bilen och körde vidare. Det måste vara nästa väg upp till höger.

Fel igen. Kom in på ytterligare en liten återvändsgata.

Jag var på helt fel plats, helt enkelt. Det måste alltså finnas fler postlådor.

Ut från området, körde vidare tills jag mycket riktigt kom fram till fler postlådor. Där försökte jag med vänster-höger igen.

Ytterligare en liten återvändsgata. Vände, försökte med nästa gata till höger.

Och gissa vad? Jo, en liten återvändsgata till.

Nu började jag bli stressad. Tiden gick. Jag hade en hel drös med ställen att besöka och nu behövde jag komma fram till rätt hus. Jag var redan försenad.

En dam stod ute på sin tomt och jag ropade och frågade henne om vägen.

“Kör ner på vägen här och sedan vänster”, sa hon. “Vid nästa postlådor tar du höger”.

Det var det jag visste. Att det skulle vara vänster-höger vid några postlådor. Att det sedan fanns postlådor vid varje väg som tog av åt vänster, hade jag missat.

Jag gjorde som hon sa och gissa vad?

Jag kom till en liten återvändsgata. Fel plats igen.

Körde tillbaks och vidare till nästa postlådor och vänster-höger. Återvändsgata.

Jag vände helt om, körde tillbaks hela den väg jag kommit. Kanske hade jag missat någon väg alldeles i början.

Det hade jag inte.

Jag stannade bilen. Försökte tänka hur området såg ut.

Det fanns en annan infart, det visste jag. Där hade vi definitivt inte åkt den första gången och det var långt dit men jag hade inget val. Jag fick ge mig ut på den större vägen och köra sträckan dit.

Det var bara ett krux. Jag hade kört så mycket fram och tillbaks att jag egentligen inte visste vilken väg jag hade kommit ifrån. Om jag skulle köra åt fel håll, skulle jag behöva göra det en längre sträcka innan jag märkte. Och jag hade verkligen bråttom.

Jag fick helt enkelt chansa. Det var 50% chans att jag körde åt rätt håll.

Ytterligare en halvtimme gick åt att komma in på området från det andra hållet. Och jag hade kört rätt.

Från det hållet var det bara vänster-höger.

Ingen återvändsgata den gången. Bara helt rätt. Vilken helt underbar känsla att äntligen vara framme…