Min skriftliga uppsägan lämnades in igår. Nästa vecka ska jag träffa min eventuellt nya arbetsgivare. Jag kommer i så fall att vara timanställd, det är också det jag vill, och mina arbetstider blir kvällar. En tung sten har fallit från mitt bröst.

Det är trevligt på butiken där jag jobbar men som jag skrev i förra inlägget, så passar inte tiderna mig. När jag började här trodde jag på något sätt att det skulle fixa sig om vi trixade och donade lite. Det gjorde det också, mest varje gång, men det är jobbigt och en ständig ovisshet om det ordnar sig nästa gång. Undrar om det inte är därifrån det här trycket över bröstet kommer… Nu behöver jag inte längre anlita mina gamla föräldrar och vi kör på som tidigare; när K vaknar (efter att ha jobbat natt) tar vi en fika och jag går iväg till jobbet. När det finns jobb för mig, det vill säga. Och jag kan säga nej till jobb när det inte passar istället för att leta efter någon som kan jobba mitt pass. Det är en hel del möten och annat när man är familjehem.

Allt verkar ordna sig. Till det bättre, hoppas jag.

Ute skiner solen… och jag har en ledig dag.

Blog Image