När jag gick ut i köket ikväll för att ge yffen och katterna kvällsmat, visste jag genast att något inte var som det skulle. Den första som kommer rusande bara jag styr stegen mot köket, är Tasha. Varje kväll. Det har aldrig slagit fel.

Nu kom hon inte trots att jag ropade på henne och rörde kattmatspaketet, ett ljud hon inte kan motstå.

Altandörren har stått öppen hela dagarna och kvällarna den senaste veckan. I den stora öppningen har vi kompostgaller och över de mindre öppningarna har vi nät. Där har katterna hållit sig utan att ens försöka komma ut.

Ikväll hade Tasha tydligen hoppat över kompostgallret.

Jag började ropa ut i mörkret. Vi har inte chipmärkt henne än. Uppfödaren gjorde aldrig det eftersom hon tyckte att kattungarna behövde växa till sig först och vi har bestämt med den domare som ska avelsgodkänna Tasha att vi chipmärker henne vid det tillfället senare i sommar.

Vi hade tur den här gången. Hon hade inte kommit längre än till husvagnen i trädgården men satt på draget och kikade ut mot gatan för att hoppa över nätet vi har runt tomten.

Jag kanske ska tillägga att hon löper… och hon var inte direkt villig att gå in.

Jag kan inte föreställa mig hur vi hade känt just nu om hon hunnit försvinna. Här i området blir den ena katten efter den andra överkörd. Tung trafik passerar hela dagarna och nätterna.

Och nu är det slut att sitta ute på altanen utan koppel för Tashas del.

Blog Image