När jag gav ut min första bok hittades den på Malmö bibliotek av en journalist. Han ringde mig några gånger, skrev sedan en stor artikel i Skånska Dagbladet om boken (där han bl a gav en känga till några av de stora förlag som refuserat den).
Han tyckte att boken var ett så viktigt historiskt dokument att han ville göra mer än bara den första artikeln. Vi träffades och det blev ett flera sidor långt reportage i Hemmets Journal.
Sedan dess har vi haft kontakt både brevledes och via mail. Han har skickat mig sina böcker, brev med bilder på sina hundar (som ser ut som yffen) och nu senast fick jag hans senaste bok “Då hon dog”, en känslosam bok om den fas han gått igenom då hans fru nyligen gick bort.
Den känsla han förmedlade i den boken fanns kvar länge, länge och finns där än. Och boken speglar mer än sorgen. Där kommer allt det fina fram hos denna människa som jag är glad åt att få känna.
Eva: Så bra vänner är vi inte men vi har lite kontakt och han är kul att ha kontakt med, absolut!
Men så härligt att ha en sådan vän! Ja tänk att en del människor förstår storheten, som i detta fall DU! Och det du skrivit.
Det är verkligen en bra människa. Och det var kul med den där kängan, ja. 🙂
Verkar vara en bra människa. Vad roligt att ni fortfarande håller konakt med varandra. Vad skönt för dig att han gav några förlag en känga. Heder åt honom
Vad kul! Den är väldigt känslosamt skriven samtidigt som den är ärlig och osentimental.
Nu är den beställd… Jag kan inte låta bli när jag vet att det är bra böcker som rekommenderas… 🙂 Tack!